Standard   |     2 september, 2016

Bjuv 2030 – ett samhälle som inte tog genvägar

Det är höst och visionsbloggen är tillbaka. De där första hektiska veckorna på jobbet efter semestern är över och visionsarbetet har startats upp med full kraft efter en skön sommar.  Vi har vänt och vridit några varv till på visionsförslaget och vi har funderat på vad det får för konsekvenser med en ny vision. Hur ser en till att en vision blir något mer än bara ett klistermärke eller en folder som vi visar upp när det passar?

Vi har helt enkelt börjat nosa på hur vi skulle vilja att Bjuv ser ut år 2030 om visionen blir antagen. Det är det våra blogginlägg kommer handla om de närmsta veckorna. Och först ut är jag.

År 2030 hoppas jag att det syns att vi menade allvar när vi tog fram visionen för Bjuvs kommun. Jag hoppas att det finns massor med små och stora fysiska bevis och Bjuvs kommun är full av stolta Bjuvsingar.

Jag hoppas att det syns att vi tog de stora samhällsutmaningarna som vi ser idag på allvar.

Vi vet att vi rör oss för lite och mår allt sämre.

I Bjuv 2030 är det därför planerat för att det ska vara enkelt att röra sig, vi behöver inte ta bilen för att ta oss runt, våra medarbetare mår bra och vi tar tillvara Söderåsens fantastiska potential.

Vi vet också att vi måste ta klimatfrågan på allvar.

I Bjuv 2030 drivs därför alla verksamheter helt klimatneutralt och att vara rädd om vår miljö är en självklar del av allas vardag.

Vi vet att klyftorna i Sverige (och världen) är för stora, mellan fattig och rik, högre utbildning och lägre utbildning, utlandsfödd och svenskfödd.

I Bjuv 2030 har vi vänt den utvecklingen. Vi tar istället tillvara människors styrkor och ser hellre likheter än olikheter.

Detta är bara några få av våra stora frågor och det kan kanske låta pretentiöst och naivt, men jag är säker på att det är möjligt att vända upp och ner på många av dagens sanningar.
Vi kan kasta upp vår värld i luften och plocka ner bitarna på nya ställen om vi verkligen vill.

Bjuv har redan tidigare visat att det går. Så det är bara att fortsätta!

Framför allt hoppas jag att det år 2030 syns att vi inte tog genvägar. Att vi inte nöjde oss. Att vi såg idag att det är vårt ansvar att inte lämna över något trasigt utan ett samhälle som håller till nästa generation.

Tina Petersson
Kommunstrateg

 

PS. För att veta vart man ska gå måste man också veta vart man är idag.
Bjuder därför på en bild när kommunens ledningsgrupp diskuterar nuläge och om min beskrivna bild av nuläget stämmer överens med deras bild 🙂

Ledningsgrupp diskutera nuläge.jpg



Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *